Journalister är ett frågvist gäng. I dag har jag fått svara på frågan:

- Sku du kunna våldta nån?

Hört i går:

- Sku du vara flicka, sku du ha anorexi.

Jag antar att personen syftade på min självkritik och mitt självförtroende.

Gäster ska inte ha torra läppar när de besöker mig. Enda jag kan erbjuda mot torrheten är hårvax och margarin.

För åttta år sedan stegade jag in genom Hankens dörrar. Jag hade irokes. I säkerhetsnålarna hängde fula tyglappar. Sammetsrocken hade hål i fickorna. I öronen skrek finsk punk. Det kändes som att jag hade kommit hem.

Det har varit en välbevarad hemlighet i ett halvt år. Nu kan jag avslöja den. Jag är tutor för årets nya journalistikstuderandena på Soc&kom.

Till exempel Catariina är min underordnad. Tyvärr är jag inte tillräckligt ond för att utsätta henne och andra oskyldiga människor för pinsamma lekar.

Det är lördag kväll och jag korrekturläser en avhandling med den lockande rubriken:

Revisionskvalitetens inverkan på resultatmanipulering - finanskrisen 2008-2009 och effekten på kvaliteten av den finansiella rapporteringen.

Saker man inte ska säga till flickor:

Du ser ut som Norman Bates mamma.

Det finns två saker jag gör frivilligt endast när jag är sjuk; dricker te och äter gröt.

Min rumänska kollega på Nokia köpte en gång en radiostyrd helikopter. När siffrorna blev grumliga på skärmen tog vi en paus och flög i det öppna kontorslandskapet.

En gång tappade jag kontrollen och helikoptern kraschade i en kvinnas huvud. Det ljusa håret trasslade in sig i rotorn. Det var lite jobbigt.

På utvärderingsmiddagen med Hufvudstadsbladet sade nyhetschefen:

- Du tänker annorlunda.

Bästa kritiken kom av en kollega:

- Du är inte rädd för att vara konstig.

Säkert en nyttig talang. Jag funderar på att ställa upp i Talent Suomi 2011.